Fuck your emotional bullshit (vecka 44)

Foto: David Wilson


Det är Halloween. Eller ja, nu är klockan 04:15, men folk firar väl fortfarande Halloween.
Det är en högtid där man egentligen ska sörja de döda. Så är det inte nowdays. Hur kunde det bli så fel?
Som ni redan listat ut är jag hemma denna lördag. Tänkte att jag skulle skriva något. vet bara inte vad jag ska skriva..

Jag har inte tagit mig tiden att uppdatera den här veckan. Vet inte varför.. fått för mig att ingen läser min blogg.
eller åtminstone att ingen uppskattar min blogg. Eller snarare att ingen uppskattar någonting jag gör.
Allt känns bara så fjantigt eller hopplöst (eller både och). Ingenting spelar någon roll egentligen. Så känns det.

Denna vecka har jag lyssnat på operan 'Requiem' av Guiseppe Verdi och 'Fleurs' av Former Ghosts.
Fleurs avslutas på ett väldigt berörande sätt. Just efter att Rubbert nästan gråter i mikrofonen "But it's ok, everything dies"
slår de på orgeln och Nika Danilova sjunger "Who is going to love you like I do?" i en och en halv minut. Ångestladdat. Sjukt bra.
Låten heter förresten 'This is my last goodbye'. Den har gått på repeat många gånger.

Det känns också väldigt fjantigt; hur jag attraheras till sorgsen musik. Men samtidigt tycker jag också att det är fjantigt med glad musik.
Så... vet inte. Samtidigt är det väldigt svårt att undvika omtycket av ledsen musik eftersom att konst och sorg går varandra hand i hand.
Känns bara som att jag går igenom en fas i livet som jag egentligen borde ha gått igenom för fem år sedan.
Men.. jag börjar vänja mig vid tanken att allt jag gör och tänker är fånigt.. Vilket förmodligen är bra.
Varför ska man lägga ner tid på att värdera sådana småsaker egentligen?

Så, hur var veckan? Ganska bra. Gick ut måndag, tisdag, onsdag och fredag. Kommer säkert bilder.. om jag orkar.
Annars kan jag väl summera veckan med ungefär det som står ovanför. Plus att jag inte vet varför jag gör vissa dumma val
och jag vet inte varför jag avhåller mig från vissa lite smartare val. Samtidigt finns det självklart någonting lockande
i de där osäkra, lite dummare valen. Jag kör ganska mycket på impuls. Men ibland är jag övertygad om att jag söker misslyckanden.
Vet inte... känner inte mig själv egentligen.
Jag gör bara det som känns rätt i bröstkorgen. Därför kan jag ändå påstå att jag är mig själv.
Sen hur man kan vara 100% sig själv utan att känna sig själv är väl en annan fråga..

är smått kär i din blogg. töntig kommentar men äsch, så du vet

Jag har bara läst din blogg ett litet tag men jag gillar den mkt! Du är en cool personlighet och skriver bra ..! Shit, där lät jag som en recensent xd' Haha, ha det bra! :D

vet du, ibland älskar jag saker du skriver (som det här), ibland tycker jag bara du är jobbig. men jag gillart. tack för mig hej

Och vem sa att man inte får lyssna på fjantig musik?

Dessutom blir det inte fjantigt förräns du förnekar att du lyssnar på det. Sålänge man säger att "Dethär lyssnar jag på, så är det. Up yours" så blir det automatiskt o-fjantigt.



Jag uppskattar dig. Du är awesomeness!

Ibland undrar jag om du skriver mig eller dig. För du skriver massa saker som jag har tänkt på. Alla tänker väl inte på samma saker?

SV: haha, PUSS!

nej. du har världens finaste blogg!

Alltså, helt ärligt vet jag inte varför jag följer din blogg, kan hända att jag fastnar för nåt band eller en konstnär du tipsar om men, äh, jag vet inte.

Bara så du vet, det kan vara precis lika jobbigt att läsa någons blogg & känna att personen bakom bloggen inte bryr sig ett skit om vad läsaren tycker...Om du förstår vad jag menar?

Jävlar vad pretto jag låter, men jag har feber så jag sätter punkt nu. Puss

Alltså, helt ärligt vet jag inte varför jag följer din blogg, kan hända att jag fastnar för nåt band eller en konstnär du tipsar om men, äh, jag vet inte.

Bara så du vet, det kan vara precis lika jobbigt att läsa någons blogg & känna att personen bakom bloggen inte bryr sig ett skit om vad läsaren tycker...Om du förstår vad jag menar?

Jävlar vad pretto jag låter, men jag har feber så jag sätter punkt nu. Puss

Livet är meningslöst, varför orka bry sig om något alls när man kan dö närsomhelst och oftast är orsaken inte något man kan kontrollera. Och dör man på ett sätt man själv planerat är det också totalt meningslöst för man inser inte att livet är en spiral av manodepressivitet och att efter stormen kommer solsken, oftast. Man råkade bara ha det jävligt blåsigt ett tag, fan, världen går under måste döda mig själv. Den enda bra anledningen till att någonsin begå självmord är om ens existens verkligen rubbar hela jävla ekosystemet. Annars ska världen fortsätta att störas av ens ego. Därför tycker jag att du ska fortsätta med din skitblogg, för att i vissa stunder publicerar du ett fotografi eller en målning som får mig att må bra och tänka att shit, mänskligheten är ju inte helt jävla onödig ändå.

SV Bobdick: Fin novell.

Bilden var grym ända tills jag såg att snubben i vattnet hade cyklop på sig. Innan dess trodde jag bara att den mordiska hunden hade puttat ner honom från klippan; en betydligt mer estetisk föreställning.

Bilden var grym ända tills jag såg att snubben i vattnet hade cyklop på sig. Innan dess trodde jag bara att den mordiska hunden hade puttat ner honom från klippan; en betydligt mer estetisk föreställning.

Jag undrar om inte du skulle må bättre av att a: träna lite eller b: resa utomlands och "hitta dig själv". Du får ursäkta alternativ a, men jag tror rätt hårt på att motion och fysisk aktivitet främjar den psykiska hälsan (det finns en anledning att läkare ordinerar ut motion som medicin mot depression, som tillägg eller ensamt om det inte rör sig om tyngre grejer). Nu vet inte jag om du redan tränar, men jag får intrycket av att du inte gör det. Kör på något som är kul, så kanske du slipper vara så deppig.

SV Annnnn: Tack för att du bryr dig, men det där var verkligen ett skitdåligt förslag. Jag tänker verkligen inte träna och jag avskyr att åka utomlands.



Plus; Vad är det för fel med att må dåligt egentligen? Varför får man inte det nu för tiden? Är det verkligen så farligt?