Hoppet och fallet



Asfalten är alltid så jäkla mörk när den är ny
men den är mycket slätare än i en 100 år gammal by.
Jag trodde nästan på gud..
Det fanns en dröm som jag tappade bort
en barndomsdröm som tog slut allt för fort.
Jag vaknade och kände hur verkligheten hade bedragit mig
en tung suckning som varade i en evighet
och jag tänkte på dig.
Jag trodde nästan på gud
jag tror nog inte på gud..
Men asfalten blir ljusare efter att 1000 människor har trampat på den.
Den är buckligare nu och det gör ondare om man faller igen.
Det kanske finns nått vitt, fastän du släckt alla mina ljus.
Det går att tända en lampa i ett nedsläckt hus.
Jag skrattar av hopp fastän jag vaknat ut min barndomssömn
och jag låter de andra fortsätta sova i sin tonårsmardröm.
Haha! Jag har funnit kärleken, det har inte du.
Jag har funnit blindhet, det har inte du.
Haha! Jag har funnit kärleken, det har inte du.
Jag är beredd att bli sviken, det kan inte du.

Jag kanske ändå tror på gud...


Kommentarer
Postat av: Sophia

#svar: det är väl lite det en blogg är bra för, att man kan skriva precis det man har i huvudet. och tack så jättemycket!
#kommentar, igen: jag gillar den där delen med "Men asfalten blir ljusare efter att 1000 människor har trampat på den.
Den är buckligare nu och det gör ondare om man faller igen" fint hörru!

2007-09-25 @ 17:29:05
Postat av: elise

eric. fy fan vad jag älskar den här dikten. kom ihåg, om du nån gång känner dig mörkness, kan du ringa mig. alltid <3

2007-09-29 @ 13:27:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0