Clementine couldn't appreciate the life that was given to her
Nu är ju klar med texten till den nya låten.. väldigt lättydlig.. men ja.. det var meningen.
Väldigt Neutral Milk Hotel-inspererad.
Clementine couldn't appreciate the life that was given to her
She sank all her ships and among them she sank me
totally carefree
I sank to the bottom of the ocean
drowned all alone
she put out all her lights and left me there all blind
Clementine cut herself in the wrist, that was not a bit narcissistic.
Cause she knew that no one would show her empathy
so she continued the process of being totally carefree.
As she puts her ear against the radio she could hear the universe explode
and I thought that this won't last for long
She would still feel rejected even if she slept with the whole world
and the world goes on as if she never existed
Clementine cut herself in the wrist, that was not a bit narcissistic.
Cause she knew that there is just one heaven and too many hells
and for that action it was hell where she fell
All the pills that her doctor told her to take, it didn't make sense anymore..
She took the elevator down through the bathroom floor, through the castle door
I never saw her again in daylight
Clementine cut herself in the wrist, that was not a bit narcissistic.
Cause she knew that her motivation was gone. I guess she had a pretty good life,
but it disappeared when she realized
what life was all about
and she couldn't bear it.
Väldigt Neutral Milk Hotel-inspererad.
Clementine couldn't appreciate the life that was given to her
She sank all her ships and among them she sank me
totally carefree
I sank to the bottom of the ocean
drowned all alone
she put out all her lights and left me there all blind
Clementine cut herself in the wrist, that was not a bit narcissistic.
Cause she knew that no one would show her empathy
so she continued the process of being totally carefree.
As she puts her ear against the radio she could hear the universe explode
and I thought that this won't last for long
She would still feel rejected even if she slept with the whole world
and the world goes on as if she never existed
Clementine cut herself in the wrist, that was not a bit narcissistic.
Cause she knew that there is just one heaven and too many hells
and for that action it was hell where she fell
All the pills that her doctor told her to take, it didn't make sense anymore..
She took the elevator down through the bathroom floor, through the castle door
I never saw her again in daylight
Clementine cut herself in the wrist, that was not a bit narcissistic.
Cause she knew that her motivation was gone. I guess she had a pretty good life,
but it disappeared when she realized
what life was all about
and she couldn't bear it.
Ingen motivation
Låg i sängen imorse och tänkte på att jag faktiskt är kickad från bandet.. just vid det tillfället kände jag att jag inte hade någon större anledning till att leva.. om man inte har en riktig motivation, vad är det då för idé att leva?
Bandet var min motivation i livet.. och nu är den borta. Jag känner mig sviken, nedsparkad, bespottad..
Jag tror nog att jag skulle ha förstått om jag faktiskt hade fått en riktig anledning till varför jag blev kickad..
Men argumenten var tyvärr veka. Jag var bra, men ändå inte bra. Jag var engagerad, men ändå inte.. De hade klagat på att jag inte kunde komma på många rep, så jag började komma på varenda rep. Men det hjälpte tydligen inte speciellt mycket, eftersom de kickade mig ändå. "Vi såg det som symboliskt när du inte packade ut ur bilen efter spelningen i Nyköping".
My ass. Jag hade inte tid + man har inte sådan stor lust att spendera mer tid med bandet den dagen eftersom att man har blivit totalt jäkla utfryst hela helgen.. Och så säger de att de vill fortsätta att umgås med mig efter kicken.. Hur ska det gå till? Hur ska jag kunna se dem i ögonen igen? Hur ska jag kunna skratta med dem igen? De har krossat mitt liv.. och för de veka anledningarna som de kickade mig för; hur skall jag INTE ta det personligt?
Vad gjorde jag egentligen för fel? Tog jag upp för mycket plats? Fick jag för mycket uppmärksamhet? Var det för att jag var fattig konstant så att jag inte kunde köpa mig en förstärkare för 5000 kr? Jag vet inte.. men det här känns bara så jäkla töntigt..
Jag brukar i princip aldrig ge mig själv beröm eller stödja mig själv.. så när jag fick kicken så bara jag tog det, gick ut ur rummet, stängde dörren, sjönk in i djup sorg och grät.
Men nu efter att jag har tänkt på det ett tag, så måste jag komma till insikt, lyssna på mina kompisar och vad de har sagt angående händelsen:
Icons on Televisions beslut om att kicka mig var ett extremt snesteg. Det var inte taktiskt någonstans. Jag var den enda som lockade folk till våra spelningar, jag var den enda som hade scennärvaro och jag var den som hade mest kontakter. Jag var absolut inget gitarrgeni, men jag hade mer än det som behövdes i ett band som Icons On Television.
Anyhow.. nu jobbar jag på ett nytt projekt.. den här är dock inte postpunk som det föregående bandet; det här är mer åt indie-stuket med shoegaze-influenser. Det enda som fattas nu egentligen är en trummis.
Men vi funderar starkt på att inskaffa en trummaskin. Skulle vara lite smått revolutionerande för våran genre.
Hoppas på det bästa, och jag hoppas att det nya bandet kan ge tillbaka min motivation till att leva igen.
Bandet var min motivation i livet.. och nu är den borta. Jag känner mig sviken, nedsparkad, bespottad..
Jag tror nog att jag skulle ha förstått om jag faktiskt hade fått en riktig anledning till varför jag blev kickad..
Men argumenten var tyvärr veka. Jag var bra, men ändå inte bra. Jag var engagerad, men ändå inte.. De hade klagat på att jag inte kunde komma på många rep, så jag började komma på varenda rep. Men det hjälpte tydligen inte speciellt mycket, eftersom de kickade mig ändå. "Vi såg det som symboliskt när du inte packade ut ur bilen efter spelningen i Nyköping".
My ass. Jag hade inte tid + man har inte sådan stor lust att spendera mer tid med bandet den dagen eftersom att man har blivit totalt jäkla utfryst hela helgen.. Och så säger de att de vill fortsätta att umgås med mig efter kicken.. Hur ska det gå till? Hur ska jag kunna se dem i ögonen igen? Hur ska jag kunna skratta med dem igen? De har krossat mitt liv.. och för de veka anledningarna som de kickade mig för; hur skall jag INTE ta det personligt?
Vad gjorde jag egentligen för fel? Tog jag upp för mycket plats? Fick jag för mycket uppmärksamhet? Var det för att jag var fattig konstant så att jag inte kunde köpa mig en förstärkare för 5000 kr? Jag vet inte.. men det här känns bara så jäkla töntigt..
Jag brukar i princip aldrig ge mig själv beröm eller stödja mig själv.. så när jag fick kicken så bara jag tog det, gick ut ur rummet, stängde dörren, sjönk in i djup sorg och grät.
Men nu efter att jag har tänkt på det ett tag, så måste jag komma till insikt, lyssna på mina kompisar och vad de har sagt angående händelsen:
Icons on Televisions beslut om att kicka mig var ett extremt snesteg. Det var inte taktiskt någonstans. Jag var den enda som lockade folk till våra spelningar, jag var den enda som hade scennärvaro och jag var den som hade mest kontakter. Jag var absolut inget gitarrgeni, men jag hade mer än det som behövdes i ett band som Icons On Television.
Anyhow.. nu jobbar jag på ett nytt projekt.. den här är dock inte postpunk som det föregående bandet; det här är mer åt indie-stuket med shoegaze-influenser. Det enda som fattas nu egentligen är en trummis.
Men vi funderar starkt på att inskaffa en trummaskin. Skulle vara lite smått revolutionerande för våran genre.
Hoppas på det bästa, och jag hoppas att det nya bandet kan ge tillbaka min motivation till att leva igen.
Torsdag
Torsdag var en bra dag.. trots omständigheterna
Solen sken, det var mysigt väder, man rökte massor och fick läsa sin älskade DN.
Jag vill inte dra mig allt för långt ner i min sorg pga det som har hänt
jag försöker istället se framåt, försöker se det positiva i det.
Redan tre medlemmar i det nya bandet, och jag gjorde klart min tredje låt (någonsin)
Det kan gå bra, med rätt motivation..
Solen sken, det var mysigt väder, man rökte massor och fick läsa sin älskade DN.
Jag vill inte dra mig allt för långt ner i min sorg pga det som har hänt
jag försöker istället se framåt, försöker se det positiva i det.
Redan tre medlemmar i det nya bandet, och jag gjorde klart min tredje låt (någonsin)
Det kan gå bra, med rätt motivation..
