Joy Division
Snart kommer Control på vita duken.Eller så kommer den bara på dvd.. En biografi på Ian Curtis, hans liv fyllt av svek, väggar och depressiva tankar. Och till sist, hans död. Jag ser verkligen fram emot den filmen, den verkar vara snyggt gjord och, framför allt, den handlar om Joy Division.
Den stora fruktan jag har dock, om den nu visas på vita duken, är att det kommer bli samma sak som när biografin på Johnny Cash kom, Walk The Line. Det blev som en "innegrej" att lyssna på Johnny Cash. Alla små fjortisar börjar helt plötsligt lyssna på Johnny Cash out of nowhere. "Åh, men asså filmen var ju jättegullig! Måste langa hem lite hits med Johnny Cash nu!", "Shit, har Nine Inch Nails gjort en cover på Johnny Cash?? Fan va töntigt! Nine Inch Nails e ju Emo!". Jag kräks... ingen av de där nötskalen som fattar att Johnny Cash gjorde en cover på NIN.
Så den stora fruktan är att filmen blir känd, folk som aldrig någonsin hört talats Joy Division förr kommer att tanka hem musik av dem. Små 14åriga blondiner kommer att sjunga med till Transmission, flickor kommer att sätta upp en bild på Ian Curtis på väggen (fylld med röda pussmärken), Love will tear us apart kommer att bli remixad och bli årets dance-hit. Ordet Goth kommer få en hel ny innebörd; Eveneces kommer att bli utpekade som "TöntGoth" och ungdomar kommer att färga håret svart, sätta på sig en Unknown Pleasures t-shirt och tycka att de är fett goth.
Eller så är jag bara pessimistisk.
Du har så rätt i det du skriver...
Jag lyssnar inte på Joy divison, men jag förstår iaf hur du känner.
Men förhoppningsvis är väl JD's musik lite för komplicerad och mörk för att fjortisar ska tycka om den..?
om det händer då röker vi in oss själva. var hemskt att det hände efter walk the line och kan bli samma när det gäller closer men som optimist säger jag att det inte händer.
control älskar min felstavning där xD
jag är också rädd för det. inte när det gället joy division kanske, för dom lyssnar jag inte alls mkt på, men med andra band. jag vill lixom inte att dom ska bli mainstream, som kent nästan har blivit : (
(och jaa, massa kärlek på kent och mew precis som du sa)
Men herregud. Jag kan förstå att det skulle vara hemskt med remix och så (det är i princip våldtäkt på musiken, kan jag tycka), men vad spelar det för roll att folk börjar uppskatta ett band som inte har nått ut till dem tidigare? Blir musiken som bandet har skapat sämre för det? Blir bandet sämre? Ett band blir inte mainstream bara för att många (och otippade) personer lyssnar på det. Ett band blir mainstream om det spelar musik som inte på något sätt är originell. Om ett band når ut till fler människor och ändå fortsätter spela samma bra musik som tidigare och producera grymma låtar, är inte det positivt? Eller är det för att man själv ska känna sig speciell och "edgy" som man blir sur för en sådan sak?
