Åt lunch ensam idag. Provade på rimdikter igen. Jag är fortfarande inte speciellt bra på poesi, men det är ändå intressant. Det intressanta med rim är att det är rimmet som bestämmer fortsättningen och nästan undermedvetet blir det något som är skrivet helt från hjärtat. Skrev i alla fall tre stycken. Den första sög, och de två andra gick väl att svälja. Bedöm själva.

---

Likt Gustavé
Glada barn, få det överspelat
jag minns mitt 2007, det är förorenat.
Du kan få mig när du vill, jag har mina skäl
aldrig kommit i första hand, och det gör alltid lika ont när vi säger förväl.



Likt Cobain
När färgen lagt sig på innerstadsväggarna
kryper jag in under föräldrasängarna.
Någon sydamerikansk tonårsflicka fångade dig på fotografi
någonting som jag aldrig kommer kunna kalla nostalgi.



Likt den misslyckade
En hand i asfalten, en tyst gång
en hammare av järn, en fågel som brister ut i sång.
En svag fot, ett kvävt andetag
en blygsam gissning, ett stort misstag.
Ett nedsläckt tåg, en vilja som aldrig kommer att gå
ett evigt tillstånd, en lugn plats att vila på.