Lägger till en ny kategori som får heta Gråa dagar. När jag skriver någonting direkt från mitt huvud, ner på datorn eller på papper (ja, jag är en nörd som går runt med anteckningsblock) så hamnar det under denna kategori. Visst, jag hade sagt att jag skulle sluta skriva deppiga grejer på min blogg.. men aja.. de här inläggen under denna kategori är den mest konkreta bilden av vad som exakt rör sig i mitt huvud..

Igår åt jag lunch ensam första gången under hela min jobbtid/skoltid. Satte mig på ett café och började skriva lite lösa tankar. Ibland så förstår man inte vad man har skrivit förens man har läst igenom det två gånger. Allting känns så mycket klarare efter att man har skrivit ner det på ett papper.. man får sjukt mycket självinsikt.

---

Värde. Något som "lika värde" är en illusion som vi själva har hittat på.. jag menar, om jag skulle vara en vampyr skulle jag välja att suga blod från den som är minst värd ett liv på denna planet, typ en luffare eller en ensam knarkare.

Vad har jag för värde? Förlorar jag min kärlek så förlorar jag mitt värde, min identitet. Jag blir raderad ur existensen.

Bilddagboken... Facebook... Msn... klick, klick.. nu existerar jag (kan jag i alla fall inbilla mig). Internet hjälper mig tro att jag existerar; att jag har ett värde och att andra ser ett värde i mig. Men varför skulle de göra det bara för att jag är registrerad på en hemsida?

Vill jag vara med mamma?

- nej..

Vill jag hitta min älskade?

- nej...

Varför inte?

- Jag vill inte bli förnekad.. jag vill inte känna mig hatad, jag vill inte känna mig misslyckad! Jag är rädd.

Men vad vill du då?

- Jag vill vara säker! Jag vill ha ett värde!

Hur ska någon kunna förstå mig när jag inte ens kan förstå mig själv?

Men jag vill att någon ska försöka förstå mig... ja, jag vill att någon ska tro att hon förstår mig. Vill att hon ska tro att hon har hjälpt mig, så att hon kan övertyga mig att hon har hjälpt mig, så att jag kan vara lugn.. säker.

För att jag är bara ett tomt skal, med en falsk själ, som är skapad av den där "någon".

Utan hennes uppmärksamhet finns jag inte, jag existerar inte.

Om ingen tänker på mig så existerar inte jag.. eller hur? Och om många tänker på mig, fast enbart onda tankar, så existerar jag, men jag har inget värde till att leva.
Vem som helst skulle kunna fylla min tomhet med ett värde, så att jag också skulle ha en anledning till att leva.
Jag är bara ett objekt, som låtsas vara en människa.