Tänkte bara skriva av mig litegrann..
Dagen började väldigt.. ja.. det var sjukt jobbigt. Tyckte väldigt synd om mig själv för någon konstig anledning. Kände mig ensam och jag kände att det kanske inte var så bra att jag gjort slut med Cosette.. jag visste redan innan att jag skulle sakna henne med en gång, men i vilket fall som helst fanns det bara en rätt sak att göra, och det skulle vara att göra slut med henne.
Kom till jobbet, lyssnade på Kent och var helt tyst och dyster tills lunchen. Under den tiden så gjorde jag mitt jobb (så klart) och fick uthärda min kusin (som också är min chef).

- Det är inte okej att du kommer till jobbet och bara sovit två timmar, Eric..
- Ja.. men idag har jag sovit bättre.
- Här, ta två koffeintabletter.
- men jag sa ju nyss att jag sovit tillräckligt.
- Ta tabletterna, du behöver dem.
- Men jag är inte trött... *börjar bli irriterad*

och sedan frågade han tre gånger till under dagen om jag inte borde ta flera tabletter (indirekt; "du ser ut halvsova och att inte göra ett skit"). Min kusin är väldigt omtänksam, godhjärtad, snäll osv... men det negativa med honom är att han aldrig lyssnar (!). Eller snarare, han lyssnar när han vill lyssna. Känns för det mesta hopplöst att proppa i honom någonting när man vet att han är inställd på att inte lyssna.
Men efter lunchen tog jag av mig hörlurarna och det kändes tillräckligt med att Kents Hagnesta Hill talat om sorgen åt mig. Jag kände mig totalt patetisk i tanke på att jag tyckte synd om mig överhuvudtaget. Men när jag väl började socialisera mig med mina arbetskamrater igen så vände humöret 180 grader. Jag blev väldigt glad och barnslig, som vanligt alltså. Kände mig t.o.m. omtyckt, vilket jag inte ofta brukar känna mig. Efter en halv dag fylld med pruttskämt och skratt åkte jag till Täby Centrum och träffade Johannes. Jag sa att jag inte ville snacka om Cosette-grejen och att jag bara ville ha kul nu, och det hade vi. Spelade Nintendo DS, kollade på South Park, spelade ett sinnessjukt japanskt onlinespel. Vi tog helt enkelt och gjorde allting barnsligt och IQ-befriande som vi kunde, till skillnad från de andra gångerna då vi tittar på djupa filmer eller talar om våra sorger. så, tack Johannes <3
Sen vad jag tycker om singellivet kan jag ta på min lite mer privata blogg.
Men jag vill bara inte grubbla på avslutandet av mitt förhållande och att jag kanske kastat bort det bästa som har hänt i mitt liv.. men som sagt, det fanns ingen annan utväg varesig vad jag ville.
Eftersom vi ändå träffades varannan helg så borde jag inte känna av någonting än, eftersom jag inte borde ha träffat henne förens om två veckor.
Ska bara försöka att leva mitt liv precis som jag gjorde medan jag var tillsammans med henne,
fast den här gången utan henne.