Vanligaste tankarna som strömmar genom mitt huvud:

"Wow... *två sekunders avbrott* That was annoying."

"Oh my good, I hate you so much!"

"Herregud vad irriterande"

"Han /hon är outhärdligt irriterande"

"Snälla dö, jag avskyr dig."

"Jag hatar det här"

"Jag hatar mig själv"

"Herregud vad misslyckat"


Så, nu har ni fått lära er något skoj barn! Här har ni anledningen varför jag alltid går runt med hörlurar: Jag orkar inte lyssna på irriterande människor.
Med irriterande människor menar jag: Barn som gör allt de kan för att driva en till vansinne, bebisar som skriker, tonåringar som inte är kapabla till att prata som riktiga människor, tonåringar som tror att de är allmighty, vuxna människor som pratar om vädret och att sin bil rullar, vuxna människor som pratar business med trådlös handfree, tanter som tror att de äger världen pga sin ålder (?), gamlingar som insisterar med att prata med en, gamlingar som inte fattar någonting, gamlingar som gör att bussresan tar dubbelt så lång tid pga alla olika slags irriterande anledningar, kommunister, överklassfittor, alkoholister, tiggare, telefonförsäljare, människor som tror att de är sjukt coola för att de läser Kafka, ungdomar som spelar sin skitiga jäkla musik högt på sin mobiltelefon.. ja.. Jag kan hålla på hur länge som helst.

Kan sammanfatta med att jag i princip irriterar mig på allt.
Jag irriterar mig till och med på mina kompisar, och framför allt mig själv.

Jag uteslöt alla självhatiska grejer som strömmar genom huvudet, därför att det skulle vara fruktansvärt töntigt att skriva ut det officiellt. Ungefär lika töntigt som allting annat som jag skriver officiellt!
Puss!