Kent - Röd
++++
Jag har nu tagit mig tiden att lyssna på Sveriges bästa bands nya album, kanske lite för många gånger.
Ja, jag klassar Kent som Sveriges bästa band, därför var jag lite extra hård när jag rotade i det nya albumet, Röd.
Brukar vanligtvis inte skriva recensioner pga ren brist på erfarenhet, men nu kändes det lägligt.
Min slutgiltiga bedömning på albumet i helhet ser ovanför i form av plustecken.
Mitt första intryck av albumet var att det var betydligt mycket bättre än "Tillbaka till Samtiden". Kent kom till insikt,
kanske lite för sent, att de faktiskt kunde göra vad tusan de ville eftersom de ändå satt högst upp tronen.
När Kent väl genomförde sina synthdrömmar fick de, som de hade förväntat sig, väldigt bittra fans. Kent trodde
att problemet var att folk saknade gitarrerna och fann inte alls Kents "klickande" speciellt Kentigt. Så var det inte från min sida.
Jag har absolut ingenting mot att Kent blev mer elektroniska. Se bara på Radiohead; efter OK Computer (ett väldigt gitarrbaserat album)
bestämde Radiohead sig för att göra Kid A (där de knappt ens rörde en gitarr) och fan vad bra det var.
Den stora skillnaden mellan Radiohead och Kent är att Radiohead kunde hantera den nya musiken, det kunde inte Kent.
Det var "Tillbaka till Samtiden" det. Röd å andra sidan.. nu känns det som att Kent har hittat hem. Den känns t.o.m. väldigt
professionell och genomtänkt (nästan så att man känner Hansa-atmosfären). Röd är bra, väldigt bra till och
med, men har en hel del att arbeta på för att bli genialisk.
Förvisso är produktionen betydligt mycket bättre på Röd än på Tillbaka till Samtiden, men det är just produktionen som
gnager bort det där sista pluset från betyget. Precis som jag sa förut: Röd är ett väldigt bra album, rent svängigt sätt.
Det finns så mycket Kent skulle kunna göra med den nya väg de valt musikalisk väg, men det känns inte som att de ens tar
tag i hälften av möjligheterna de har. Röd skulle ha varit så mycket mer intressant om Kent skulle ha lagt ner tid på
de mikroskopiska detaljerna. Som sagt, möjligheter som skulle kunnat göra albumet genialiskt, unikt! De enda
riktigt intressanta låtarna är egentligen "Vals för Satan", "Töntarna" och möjligtvis "Idioter". Trots detta finns det ingen
riktigt dålig låt på albumet. Alla är väldigt svängiga på ett okommersiellt charmigt sätt.
Jag ska fortsätta att gnälla på produktionen, för att gnälla är det jag kan bäst. Vi kan ju börja med introlåten: körsången skulle
ha nått så mycket längre in i hjärtat om Kent skulle ha hyrt in en ordentlig kör eller sjungit i fler stämmor. Eller så är det
jag som lyssnat på för mycket Italiensk opera. "Taxmannen".. vad är det för jävla låtnamn? Den klara synthen i verserna
får mig alltid tänka på en skällande mekanisk tax. Haha, ganska lustig tanke. Jockes röst är fantastisk i denna låt förresten.
"Krossa allt" är onekligen den sämsta låten på albumet. Det låter som en jävla schlager. Eller snarare, det är strukturen som förstör en bra låt.
Det är sådana där småsaker som förstör ett bra album. Eller "Sjukhus" t.ex: för att börja med är versen på tok för lång i
jämförelse med resten av låten. Första refrängen är klockren, sådan sjukt bra atmosfär, allt är bara perfekt. Sen måste Kent
självklart, som de tyvärr gjort förr, göra misstaget att ta det over the top. Det hela blir överdramatiskt,
falskt och plastigt. Kan inte röra vid de äkta känslorna liksom. Den tunga basgitarren uppskattas dock.
"Vals för Satan", skivans bästa låt, lyckas med allt det som de föregående fem låtarna inte lyckades med; att hålla en bra balans.
Den är helt enkelt helt perfekt. Övergången från introt till versen, rösten i kombination med det andra röstspåret,
uppbyggnaden på refrängen, balanserad fortsättning och andra refrängen är precis som förra, men ändå en helt annan. Imponerande.
Och framför allt, låten känns rakt in i hjärtat. Att vara så tom att det enda som kan fylla ens hjärta är svart. Här har vi det!
Är det något som är bättre på det här albumet i jämförelse med de föregående Kent-albumen så är det
övergångarna mellan låtarna. Framför allt övergången till "Idioter". Snabbt, enkelt, men ändå en total energiupplandning.
Sista klagomålet går till det första mellanspelet på "Ensamheten". Det är egentligen bara den sektionen som är dålig
i låten, då man knappt kan avgöra om man lyssnar på Kent eller Antilop. Som tur är räddas låten av en sjukt bra andrarefräng.
Är det något Kent verkligen kunnat så är det ju avslutningar på album (förutom på förra albumet med den förskräckliga trummaskinen)
och visst lyckades de igen med "Det finns inga ord". Tomheten finns där, och ingenting löser sig. En gnista av hopp
försöks klickas igång i bakgrunden de sista sekunderna, men lyckas inte överleva. Skitbra!
Jättebra album. Småfel som jag skulle vilja fixa bara, men det är ju ändå ganska personligt.
Allt som allt blir det 4/5.
Om ni faktiskt läst HELA recensionen kan ni ju lämna en liten kommentar. Elak, snäll, spelar ingen roll.
Ses på Kent-konserten!
Du beskrev albumet nästan på pricken min åsikt.
jag läste hela. mjau?
Bra skrivet! Håller med det mesta.
sv: då hade jag inte fel då, vilket minne jag har!
versen i krossa allt är ju helt magisk! men refrängen är mer ... "meh"
Jag läste, kentnörd som jag är!
Håller med dig på de flesta punkter. Är dock tveksam på om jag tycker om det nya soundet. Känns komiskt att jämföra röd mot t.ex. hagnesta hill. Två helt olika sound!
Samtidigt tror jag att det var rätt tid för dem att släppa nya album med ett mer elektroniskt sound. och håller med dig om att röd är bättre en tillbaka till samtiden. Röd känns mer stabilt och de har satsat fullt ut.
Du borde söka jobb på en musiktidning. Du är så himla duktig.
Bra recension. Väldigt petig, men om det är ett sådant favoritband för dig så förstår jag. Taxmannen är för övrigt ett klockrent namn och Krossa allt är jättebra. Så det så, hihi!
älskar allt <3
gud vad knäppt, jag tycker att sjukhus är den bästa låten av alla på röd. den är helt otrolig och gripande, och jag älskar att den inte är uppbyggd på det vanliga sättet, utan mer som en enda lång berättelse (lite som thåströms låtar på hans senaste två album). hela röd känns som en lång berättelse och det tycker jag är helt fantastiskt.
Rör är utan tvekan ett makalöst bra album. Om jag skulle kritisera någon så är det dels låttitlarna som jag tycker är ganska ointressanta, t. ex Idioter, Ensamheten och Det finns inga ord, känns som att det har gjorts förut. Jag håller med dig om att Sjukhus första vers är alldeles för lång, och jag tycker också att texten känns aningen överpretentiös. Tycker dock att det är en av skivans bästa låtar, däribland Vals för satan, Töntarna och faktiskt Taxmannen som jag var lite tveksam till först men som verkligen har växt.
Tycker dock inte att albumet har en så stark inledning, att öppna med en kör känns ganska trist, vet inte hur många låtar som backats upp av en kör på senaste tiden.
Men jo, albumet är fantastiskt och det växer ju mer man lyssnar på det. Underbart!
Clara
Läste hela. Ses på konserten (men vi har säkert inte samma datum).
läste hela. har ännu inte tagit mig tid att faktiskt lyssna på albumet, så har inga kommentarer dock.
Du skriver så bra ..! :)
Du borde träffa en kompis, hon är galen i Kent xD
Ha det riktigt bra!
i natt skrev jag en lång kommentar men jag orkade inte riktigt ge mig in i en diskussion, vad man tycker är ju så fruktansvärt inviduellt. hur som helst tycker jag att det är lite orättvist att inte ta in lyriken i bedömningen då texten är en lika stor del som musiken i låtarna (och speciellt då jocke berg är en av världens skickligaste textskrivare), men det beror nog även på vad man är intresserad av, personligen kan jag ingenting om musik men betydligt mer av lyrik och går enbart på känsla och inte speciellt mycket på det rent tekniska.
bör tillägga att jag är himla fascinerad över hur pass kunnig du ändå är inom området, det är inte många som klarar av att ge sig in på djupet så som du. puss fina katt av döden! eller dödens katt kanske...
jag som tycker att det är sjukhus som är helt enkelt perfekt. fast jag gillar nog när det blir lite för mycket av allt. och varje gång jag hör den måste jag vrida upp volymen, blunda så hårt jag kan och trycka fast hörlurarna så tätt mot huvudet det bara går.
Röd är verkligen bra. Inte deras bästa skiva, men mycket bra. Jag tycker, som vissa andra också här uppe, att Sjukhus är helt genialisk. Antagien mitt favoritspår på skivan. Vals för satan och Det finns inga ord är också mycket bra.
Jag ser fram emot konserterna i februari.
jag håller med, en vals för satan är lätt den bästa låten på albumet. men först när jag lyssnade på albumet så tyckte jag att det inte riktigt kom igång, utan stannade på en "nivå" hela tiden. men nu är det väldigt, väldigt bra efter att ha lyssnat på det x antal gånger!
vilken/vilka av konserterna ska du på? :)
