Tang Chan
Jag förundras över hur många olika bilder med så många olika idéer hon har.
Foto: Tang Chan
SV: Kändes dock ännu värre att missa My Bloody Valentine...
Jag undvek svensk musik in i absurdum under mina tonår (många av dem åtminstone). Mest för att jag hatade den alltför påtagliga masshysterin (romantiseringen som du nämner) som tycktes omge artister som Håkan Hellström och Broder Daniel.
Jag var, generellt, ganska så avigt inställd till andra som delade mina musikaliska influenser (även det en anledning till att undvika eller åtminståne förneka allting svenskt).
Det krävs ganska mycket research och sållande för att hitta bra utländsk musik tror jag. Man blir lat och lyssnar på MTV istället.
Man behöver något som triggar igång en.
BD är/var fan i mig Sveriges bästa band (du vill säkert säga emot mig och ropa ut "Kent!" men de får nöja sig med andraplatsen).
Cruel Town-albumet känns ju också högaktuellt igen i och med den ekonomiska krisen och arbetslösheten och bristen på framtidstro bland ungdomar (även om det skulle vara en missinriktad influens).
Hej hopp!
andra och fjärde bilden, åh
