Är det någonting jag avskyr så är det blogginlägg som berättar om "Det här har jag gjort/ det här ska jag göra" utan någon slags poäng eller underhållning inbäddad i det lilla dagboksinlägget. Det är en total waste att läsa sådana inlägg eftersom att man inte får lära sig ett skit utav dem och man känner sig dummare efter att man läst dem än vad man gjorde innan. Men, idag ska jag skriva ett sådant inlägg, för att denna helg har varit mycket speciell för mig och morgondagen kommer att vara fullspäckad med "viktiga saker" som jag måste göra.

I fredags åkte jag ner till Skåneland. Fick gå upp astidigt, vilket var en mardröm eftersom att jag brukar vanligtvis gå upp runt 15-16 varje dag. Fick ingen sömn pga en skrikig skitunge som satt/hoppade runt till höger om mig. Fick små fantasier om att skjuta ihjäl ungen med en hagelbössa. En bra sak dock var att jag lärde mig under den tågresan att älska Tom Waits ännu mer. Albumet Swordfishtrumbones är helt fantastisk.



Väl framme, astrött, fick jag möta den fagra damen som jag skulle besöka, Ida. Tror inte att jag berättat om henne här på bloggen och det är nästan ingen som vet relationen mellan oss två. Om någon kollade på min Valentines-videoblogg så kan jag berätta att det var hon jag talade om när jag sa att det fanns en som jag verkligen gillade just då.
Vi träffades på bilddagboken för två-tre år sedan. Hon var blond då kommer jag ihåg och hon hade just satt igång med sitt modellande. Hon var uppe sent precis som jag, så jag kommenterade någon av hennes bilder. Skulle ljuga om jag påstod att vi hade mycket kontakt med varandra, för att det hade vi verkligen inte. Jag tyckte typ att hon hade bra musiksmak, men det var ju ingenting unikt direkt, så det var inte så mycket mer med det.
Men andra delen av halvåret 2008 började vi prata mer och när hon skulle upp hit i början av Januari 2009 bestämde vi oss för att träffa varandra. Jag tänkte att vi skulle träffas som vänner, eftersom hon var WAY over my league.
Att hon hade något intresse utav mig må vara det mest oväntade som någonsin hänt mig, förmodligen för att det skulle vara för bra för att få vara sant i mitt lilla huvud. Och sen den helgen har vi smsat varandra varje dag, vilket är ganska ovanligt för mig nowdays. Jag kunde inte låta bli att tro att det var alkoholen som talade den helgen, men jag fick bekräftat helgen exakt en månad därefteråt att jag tydligen hade fel.
Men skitsamma, den här helgen när jag var hemma hos henne blev vi tillsammans enligt Fejjan (Facebook), vilket betyder att det nu är officiellt. Jag gillar henne helt ofantligt mycket, saknar och tänker på henne hela tiden. När vi är med varandra kan jag inte låta bli att kyssa och pilla på henne hela tiden.. Det måste vara fruktansvärt frustrerande, men hon har inte visat någon starkare reaktion emot det än.







Träffade större delen av hennes familj. De var väldigt gulliga av sig. Trivdes i det hemmet. Huset såg ut att vara lika litet som ett dockhus, men när man väl var där inne var det alldeles lagom faktiskt. Massor med snygg konst på väggarna, och bäst av allt, hela huset fyllt av värmeljus! Räknade ut att det var 120 st värmeljus bara i vardagsrummet och matrummet. Jag älskar tända ljus. Så det var väldigt stimulerande.

Kom hem på måndagen astrött, igen. Förväntade mig.. något åtminstone. Men nej, ingen mat, inte städat, mitt rum i exakt samma skick som när jag lämnade det, mitt tevespel på golvet, min kudde snodd. Var så sur. Försökte laga mat men det gick åt helvete eftersom att vi inte hade resurserna hemma. Blev rasande, så jag gick ner och köpte mig en pizza (bra och enkel lösning enligt mig).

Imorgon är det en stor dag! Det är fettisdagen och estniska nationaldagen! (lol)
Jag ska:
1. Vakna 07:30 för att fixa iordning mig.
2. Vara på tandregleringen 10:00 i stan.
3. Åka tillbaka till Täby för att gå till läkaren 14:00
4. Åka tillbaka till stan för att fika med Johannes och Markus 16:00
5. Åka hem igen, gå ut med hunden, spela gitarr för att öva upp min hårdnad på fingrarna igen
och spela Final Fantasy 12 som jag längtat till (och sett jäääkligt mycket fram emot tragiskt nog)