The Exciting Adventure of the Duck and many other stories!!!

Jag är en väldigt trasig människa
en gång i tiden fick jag för mig att någon
kunde laga mig. Göra mig hel.
det kunde ingen.
Ibland frikopplar jag mig bort från mitt pärlgolv
och låter mina händer sväva i mörkret. Hybris.
Ibland får jag för mig att det inte skadar att
ge bort en del av sitt hjärta till någon annan. En gryning.
Ibland önskar jag att jag kunde få kvitton för sådana handlingar.
Jag brukar drömma mig bort till död
undra om någon skulle sakna mig
mer än en vecka
Jag kommer ihåg förra gången jag dog
då saknade ingen mig.
mitt namn uttalas oftast förlöjligande
en adoratör framträdde ur mörkret
visade sig vara bara mörker
och en torpid hand som visade sig vara en Reflektion.
Ett uppropstecken, ett spektakel. nonsens och meningslöst innehåll egentligen.
Bara en kniv i bröstkorgen
Ingenting mer.
ingenting egentligen

alltså. du är farlig. för nu kommer jag gå hemifrån på promenad med hundarna helt osminkad och tro att jag är någon, skrika "jag är ett geni" högst fast tyst osv osv och sen händer det.. någon kommer gå mot mig och jag kommer vara tvungen att gömma mig i någons trädgård. och med min tur kommer det vara någon fritzl som bor där. och sen om 12 år får du läsa om mig i aftonbladet.

eller så hinner jag kanske komma ner på jorden lite innan jag går ut ^^



och apropå det här inlägget.. okej jag vet egentligen inte vad jag ska säga, men jag förstår lite hur du menar och jag tror att du är den enda som kan rädda dig/laga dig osv. därför är det lättare att bara helt sluta lita på människor. alla är egoistiska, och det måste man nog vara för att klara sig. vi är onda hela bunten.

och det känns ju inte direkt som att jag har sagt något peppande nu, men jag tror fortfarande att jag är något efter din kommentar, så.. ska chilla lite nu. herrå

SV misia: Den här behöver ju inte nödvändigtvis handla om mig.

Angående misias kommentar: Jag skulle tycka det skulle kännas värre att aldrig kunna lita på någon än att lita på folk och sedan kanske bli sviken någon gång. man måste kunna ta risker ibland, annars får man inte heller ut något bra om man inte vågar ta emot det dåliga. Vet inte hur jag ska förklara men förstår ni?

Sv Linnea: Jag förstår, och jag håller med. Samtidigt förstår jag Misia också.. står att återuppbygga ett förstående för någon efter att hela livet har varit fullt utav svek.



Jag tror inte riktigt på att man kan laga sig själv. Inte till 100%.

riktigt fint skrivet, jag tror vi alla kan känna igen oss på något sätt. :)

så länge man lever spelar det ingen roll hur trasig man är. man lagas med tiden. tror jag.