Självdestruktiv
Även är jag jätteglad eller jättedeppig. Ett exampel.. då jag var hos Michi i torsdags. Vi hade det jättemysigt.. låg i sängen och lyssnade på fin musik som jag hade gett henne genom min externa hårddisk. Vi brukar skoja ganska mycket med varandra.. något jag inte kunnat göra med vissa andra. "mjao, puss!", sa jag. "nehe! jag dissar!" sa hon. "Jaha! Då ska du aldrig mera få en puss av mig!", sa jag och skrattade. Jag satt och förväntade mig att hon skulle kräva en puss. Hon försökte litegrann, men jag dissade henne.. sen drog jag ut på det fett mycket. Sedan blev det dött och kallt.. jag började undra varför jag gjorde som jag gjorde.. jag började hata mig själv, igen, som vanligt.. blev jättedeppig. När jag skulle åka hem var jag också extremt deppig och hatisk emot mig själv. Det var nog första gången som jag önskat att tåget skulle köra över mig. Hur kunde jag låta henne få se min dåliga sida? fanfanfan... skulle ha varit så mycket bättre om hon bara skulle fått se den ljusa, glada sidan. Fastän jag ringt henne för sagt förlåt att jag var så dryg och deppig, och att hon hade förlåtit mig, var jag fortfarande självhatisk. Vaknade och mådde jättedåligt.. åkte hem efter första lektionen.
Förstår mig inte på mig själv ibland.
Nu mår jag bra iaf, för tillfället. Får se hur länge det håller i sig.
Joy Division
Snart kommer Control på vita duken.Eller så kommer den bara på dvd.. En biografi på Ian Curtis, hans liv fyllt av svek, väggar och depressiva tankar. Och till sist, hans död. Jag ser verkligen fram emot den filmen, den verkar vara snyggt gjord och, framför allt, den handlar om Joy Division.
Den stora fruktan jag har dock, om den nu visas på vita duken, är att det kommer bli samma sak som när biografin på Johnny Cash kom, Walk The Line. Det blev som en "innegrej" att lyssna på Johnny Cash. Alla små fjortisar börjar helt plötsligt lyssna på Johnny Cash out of nowhere. "Åh, men asså filmen var ju jättegullig! Måste langa hem lite hits med Johnny Cash nu!", "Shit, har Nine Inch Nails gjort en cover på Johnny Cash?? Fan va töntigt! Nine Inch Nails e ju Emo!". Jag kräks... ingen av de där nötskalen som fattar att Johnny Cash gjorde en cover på NIN.
Så den stora fruktan är att filmen blir känd, folk som aldrig någonsin hört talats Joy Division förr kommer att tanka hem musik av dem. Små 14åriga blondiner kommer att sjunga med till Transmission, flickor kommer att sätta upp en bild på Ian Curtis på väggen (fylld med röda pussmärken), Love will tear us apart kommer att bli remixad och bli årets dance-hit. Ordet Goth kommer få en hel ny innebörd; Eveneces kommer att bli utpekade som "TöntGoth" och ungdomar kommer att färga håret svart, sätta på sig en Unknown Pleasures t-shirt och tycka att de är fett goth.
Eller så är jag bara pessimistisk.
Hoppet och fallet
Asfalten är alltid så jäkla mörk när den är ny
men den är mycket slätare än i en 100 år gammal by.
Jag trodde nästan på gud..
Det fanns en dröm som jag tappade bort
en barndomsdröm som tog slut allt för fort.
Jag vaknade och kände hur verkligheten hade bedragit mig
en tung suckning som varade i en evighet
jag tror nog inte på gud..
Men asfalten blir ljusare efter att 1000 människor har trampat på den.
Den är buckligare nu och det gör ondare om man faller igen.
Det kanske finns nått vitt, fastän du släckt alla mina ljus.
Det går att tända en lampa i ett nedsläckt hus.
Jag skrattar av hopp fastän jag vaknat ut min barndomssömn
och jag låter de andra fortsätta sova i sin tonårsmardröm.
Haha! Jag har funnit kärleken, det har inte du.
Jag har funnit blindhet, det har inte du.
Haha! Jag har funnit kärleken, det har inte du.
Jag är beredd att bli sviken, det kan inte du.
Jag kanske ändå tror på gud...
Sigur Rós
Hej Blogg
Denna vecka har berikat mig. Jag har varit hos psykologen och logopeden, fått bekräftelse på att jag faktiskt har dyslexi, jag har träffat Michi massor, jag har lånat massor med djupa serietidningar om realism (för att öva bort min dysse successivt), pumpat Sigur Rós, spelat på Runan med bandet osv osv.
Ja.. vi spelade live igår på runan som sagt. Den mest deprimerande spelningen ever. Alla i bandet var så jäkla otaggade, vi var därmed extremt dryga mot allt och alla. På scenen drog sångaren Henric massor med djupa citat och under den instrumentala delen satt han sig vid trummorna med händerna för ansiktet. I slutet tog trummisen Jocke och sa något om att natten led mot sitt slut och att änglarna gråter ikväll. Fastän det var så jäkla deppigt fick vi nog ut våran image ganska bra.
Michi sov över hos mig efter spelningen. Vi tittade på episka filmer och drack te. Jag var lycklig. Och att vakna... ja.. öppna ögonen och se det finaste i världen i sin famn.. den känslan är ganska fin.. ganska underbar.
Hon kysste mig och sa att hon var glad för det här. "Glad för vadå?" frågar jag. "För att jag fick träffa dig, att jag kan vara med dig. jag gillar dig" sa hon och kysste mig igen. Jag blev så jäkla glad, men visade inte det. Jag sa bara att jag var glad att jag fick vara henne och att hon lyser upp min vardag. Men.. jag trodde verkligen inte det här skulle hända igen.. att någon skulle kunna visa sin tacksamhet till mig.. trodde inte detta skulle kunna hända igen. Men hon är en sådan som kan det.. det gör mig lycklig. Jag antar väl att jag är en sådan egoist som behöver känna mig omtyckt lite då och då.. det är kanske är narcissistiskt snarare.
Men dock, den tanken som drar ner mig.. är att jag vet att ju lyckligare jag är pga henne ju ondare kommer fallet att bli. Hon kommer såra mig för livet. Den tanken i kombination med att jag aldrig kan känna mig tillräcklig är.. jäkligt svår.
Jag är så lycklig när jag rör vid hennes hud, samtidigt som jag skakar av rädsla.
Don't tell your lover that your heart might break
Varför jag var nervös? Jo.. nu var det nästan lite avgörande. "Hur kommer det gå efter det som hände senast? Kommer hon agera konstigt? Kommer hon hålla min hand eller kommer hon stöta bort mig?"
Hon var i Åhlens.. snabb blick mot mig som kom gåendes, sedan tillbaka på vinterhandskarna. Vi hälsade på varandra.. lite osäkert tog vi och öppnade armarna för en kram. "Åh nej! Dödens! Hon vill bara vara kompis! crap! fuck!" Men direkt efter det, en kyss.. fan vilken lättnad. Och efter det flöt det på.. och nu känner jag inte alls samma pessimism som jag gjorde igår. Känner mig inte säker, kommer aldrig göra det antar jag.. men jag känner mig åtminstånde lite säkrare ^^ Hon gör mig så jäkla lycklig <3
Var hos psykologen idag.. igen. Det gick bra. Kändes bra att få prata av sig med någon som förstod.
Så idag var det en bra dag.
Kent
Är så grymt besviken på Kents nya singel. Den är som en dålig Kent fast med synth.
Låter som en dålig verision av Depeche Mode.
Kanske lär mig tycka om den sen.. men just nu tycker jag den suger.
För att ingen kommer att minnas om 100 år
SOL var iaf bra. De var väl lite otaggade att spela för småungar.. men annars gjorde de en riktigt bra show.
Det var mysigt att vara med Michi. Hon gör mig alltid så jäkla glad.. bara hennes närvaro. Gillar henne verkligen.
Vet inte.. jag borde kanske vara lycklig.. för att jag fick röra hennes läppar, smaka på henne.. för att jag fick titta in i hennes djupa ögon, prata med henne hela dagen, hålla om henne.. för att ha fått tro om en ny början, en möjlighet mot kärleken. Men problemet är att jag inte kan det. Jag har blivit så rädd nu, mina förväntningar är på botten. (Stor tack till Jennie som satte igång min rädsla på riktigt och dödade min optimism inom kärlek). Förväntar mig bara det värsta.. för att om det ändå aldrig gått som jag förväntat med mina andra förhållanden så.. varför skulle det gå bra med denna? Jag förväntar mig att vi inte ens kommer hinna bli tillsammans officiellt.. för att hon kommer säkert ändå märka att jag inte är någonting för henne, lämna mig, eller så kommer hon såra mig. DET är mina förväntningar. Det är ganska tragiskt.. men det är nästan att jag är övertygad om att det inte kommer gå, bara för att jag inte är någon som nån vill ha. Skulle mer känna att det var ett mirakel om hon skulle vela ha mig. Nu kanske det låter som att jag har blivit dumpad av varje flickvän jag haft.. men jag har dumpat mer än jag blivit dumpad.. förmodligen för att jag har fattat att det inte kommer funka.
Men aja.. man lever väl på hoppet antar jag (?), så vi får se hur det här går. Hon har säkert redan tröttnat på mig.
Glad
Jag har dyslexi, det suger. Gick till logoped och sånt idag. Men jag misstänkte det iaf så jäkla lång tid så.. Känns bra att jag får hjälp nu. Bättre sent än aldrig lixx!
Ta vara på den här tiden då jag är glad! Det kommer förmodligen inte hända så ofta!
PUSS FOLK!
Håkan och Bergochdalbana
Några stora händelser? Jo.. I lördags var jag på Håkan, fastän jag inte gillar honom speciellt mycket. 120 spänn, kändes ganska ovärt först, men sedan träffade jag massor med trevligt människor som jag kände och massor med NYA trevliga människor. Det var lätt värt till sist iaf. Träffade aldrig Frida dock.. det var ju lite synd.. och Michi kunde inte heller komma.
Jag har blivit förkyld nu också.. men det börjar försvinna pga att jag haft på mig massvis med kläder och gjort allt för att bli frisk. För att på Lördag ska jag på konsert med michi, och då vill jag inte vara snorig och äcklig. hehe.
Jag har massor med "träffar" inbokade med massor med tjejer.. wow vad jag är poppis.. erhm.. En på konsert, en som vill fika med mig och prata musik, en som vill bara hänga med mig, en som ska förmodligen sova här (malin, that's u), en som vill gå på teater med mig och en som vill fika å återuppta kontakten. Den senaste jag nämde är en jobbig träff.. för att vi var på G ett tag, och efter "en viss händelse" bröt hon lite med mig.. Jag orkade inte kämpa för henne om hon ändå skulle skita i mig, så jag började dejta Jennie istället. Nu vill "den där tjejen" träffa mig igen, och hon verkar stöta på mig åter igen.. men jag vet inte om jag verkligen vill ha henne på G igen, speciellt om jag vet att hon kommer ignorera mig igen. Vågar inte ta risken.
Jag har märkt att efter händelsen med Jennie blev jag extremt rädd för att bli sårad igen, därför blev jag också lite rädd för förhållanden och nu kan jag inte ge mig in i ett förhållande lika lätt som jag kunde förr.. Kommer nog aldrig någonsin kunna känna mig säker igen.
Lalala la la laa
Idag mår jag bra.. åååh! Ja! det gör jag! Idag har jag kunnat vara hatisk och samtidigt må bra av det.
Hade Spanska steg 5 idag.. STEG FEM ASSÅ! Va fan har jag gjort?! Varför valde jag den?! Aja..
När vi skulle hämta böcker på spanskan så rusade jag snabbt som fan till kaffeterian och halsade i mig en kaffe. Var så jäkla trött. Sedan var jag über hela dagen. Kaffe är mig gör jäkla über xD
Träffade sedan Michi i Täby Centrum. Gick runt med henne i en timma typ. Guuuu va hon är söt! Gah! Och snygg och allt! Vill bara krama om henne, mjao! <3 :P
Tittade på tv litegrann idag. Idol på 4an. Fy fan vad jag hatar Carolina Gynning! Jäkla mediahora! Hur fan har hon lyckas hon bli programledare för idol? Storbystade jäkla bimbo! Stick och dränk dig!
Men vet ni vad? NI KAN TA ERA JÄKLA URSÄKTER OCH STOPPA UPP DEM I HÄCKEN!!
Ojojoj.. servrarna är 1,1 ton... naaaw då.. cry me a river...
Någonting glatt
Jag har ingenting glatt att säga.Mitt liv är fortfarande mörker.
Scenen på Fightclub är asliten och suger btw. Fuck it.
Imorn kanske jag kan skriva någonting roligt.
Dagens låt: The Cure - One hundred years
Will I still be soil when the dirt is off?
Ok.. här kommer djupa grejer:
Som sagt så hade jag filosofi, så pratade läraren om svart-vita människor och mångsidiga, öppna människor. Det var det han ville uppnå med filosofin, att göra oss till mångsidiga, öppna människor, få bort det där svart-vita tänkandet från oss. Som sagt blev jag väldigt engagerad i ämnet eftersom jag själv tänker på just det där väääldigt ofta. Så efter lektionen då alla hade gått stannade jag kvar och pratade med läraren. Han ville att man skulle bli mer mångsidig i sitt tänkande, "hälsosamt förvirrad" om man ska säga som så.. men så frågade jag honom om det verkligen är så dåligt att tänka svart-vit.. Han berättade då att han tror att livet blir mer spännande och intressant om man kan se saker och ting från olika infallsvinklar. Då sa jag "Ja, det håller jag med om.. men jag måste ändå ifrågasätta dina ord. För att vad händer om man är en ganska svag människa, som är alltid går runt och tänker mångsidigt inom allt, som inte kan se den egenskapen som någon belsignelse, utan istället som en förbannelse, för att man inte tycker det är spännande, man mår bara dåligt pga det. Är det då så fel att vela försöka dra sig tillbaka till det problemfria, svart-vita tänkandet?" Jag vågade inte säga att det var jag som var den svaga, funderande människan. Han förstod helt, och vi pratade lite om det, men han tyckte ändå att det öppna tänkandet var det bästa.
Jag tänkte på det där väldigt mycket.. och igår faktiskt, kom fram till ett svar genom ett citat jag fick höra på religonen. Förmodligen det bästa Buddha någonsin citerat: Inget är beständigt, allt är föränderligt. Det citatet gav mig hopp. För att om det verkligen är som så, så kanske det här med att tänka öppet bara är nytt för mig, och jag har svårt att hantera det just därför. Men med tiden kanske det förändras, och jag börjar istället uppskatta den egenskapen, och liksom min lärare, tycka det är spännande och intressant istället.
