Idag kom beskedet om att Mew ska spela på Roskilde. That's awesome! En dröm går i uppfyllelse <3
Visst är Roskilde alltid sen med sina bandsläpp, men de överklassar alltid de andra festivalerna i slutändan.
Andra band som jag ser fram emot att se på Roskilde detta år är:
Yeah yeah yeahs, Nine Inch Nails, Madness, Nick Cave and The Bad Seeds, Glasvegas, Håkan Hellström, Ulf Lundell (why not), MONO, Röyksopp, Shugo Tokumaru, Pet Shop Boys, White Lies, Coldplay, Fever Ray och Fleet Foxes.

Och fler band kommer!

Har fått tag på en kamera nu, så inom ett dygn får ni en ny videoblogg!
Men medan kan ni ju avnjuta den här lilla kortfilmen gjorda av Mew själva.
Njoy
I know I did.

Igår släppte bob hund (yes, det ska stavas med små bokstäver) sitt nya album Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk.
Det verkar som att de har gett lite mer utrymme för synthen och mindre åt de andra instrumenten. Så det tappar bob hund-charmen en aning
men inte är det dåligt för det. bob hund känslan finns fortfarande där; en rak höger i nyllet på det Svenska samhället.
Bli inte som bob hund, bli värre!



När jag hörde Tinnitus i hjärtat i Roskilde 6 juli så kände jag direkt att det här kommer att bli min favoritlåt med bob hund. Tyvärr blev det inte som så.
Ännu en besvikelse, MEN (ännu ett men), låten är ändå fin fin och lämnar mig tårögd på min skandinaviska ramresår.



Ett annat svenskt band som ska släppa nytt album, men har redan lagt upp en smygtitt på MySpace är Peter, Björn och John.
Grejen med PB&J är att de inte alls är speciellt bra. Man hör verkligen att det bara är tre bandmedlemmar. Men de har sin charm,
och det nya albumet var ändå ganska bra. Känns väldigt gulligt och passar bra nu till våren. Avgör själv! Hela albumet finns på MySpace.
För att komma dit snabbt: klicka HÄR!


Happy Up Here (Marching Band Version) from Röyksopp on Vimeo.

Sedan får man ju inte glömma norska stoltheten Röyksopp som släppte nytt album i måndags.
Så vitt jag vet heter albumet Junior och ska tydligen vara mycket lovande. Inte hunnit lyssna igenom det än, men jag ser fram emot det!

I söndags släppte trip hop-bandet UNKLE sin nya singel, Heaven på iTunes.
Riktigt snygg video och jag blev inte besviken på låten heller om man säger som så.
Here you go:



(Bara en liten uppdate)
Spenderade torsdagen+ helgen i Upplands Väsby där jag och Ida myste hela helgen.
Aldrig varit såhär fattig någonsin, så jag hoppas hon inte finner mig allt för tråkig.
Vi har nu varit tillsammans 1 månad och tre dagar, och det känns riktigt bra faktiskt.
She makes me happy.

Och oroa er inte mina små... erhm.. pluttar.. Ni ska få eran videoblogg special inom en vecka (!)
Puss så länge.

Nu kanske det verkar som att jag är helt besatt av Kap Bambino bara för att jag skriver om dem hela tiden
i vilket fall som helst är det inte så.
Det är bara mycket som händer på den fronten just nu och
jag känner att det som de drar med sig är en helt ny generation.
En generation som är helt urflippad.
Ingenting hänger ihop direkt, det bara är liksom, och det behöver ingen förklaring heller.







Anyhow, blev lite glad nyss för att en video request som jag hade gjort blev nu uppfylld!
Finns en italiensk Youtube-användare vid namn kluytv2 som har gjort otroligt snygga fan-videos till bland annat
Crystal Castles, Hearts Revolations, och andra electroband i den genren.
Det var genom honom jag fick reda på att Kap Bambino fanns (yeah, han är lite före).
Eftersom att det nästan inte existerar några Kap Bambino-videos på nätet så bad jag honom att göra en.
Han visste inte riktigt hur det skulle gå till, men nu har han gjort det i alla fall, and it's darn good.
Check it out!



Annars har Kap Bambino släppt en promo video till Red Sign, helt otroligt snygg.
Rekommenderas att kika på.



Just det, inte långt kvar tills nya albumet släpps!

Märkte nyss. att jag missade Freddie Wadlings spelning på Rival idag. *gråter en skvätt*
Freddie Wadling är den svenska legenden som ingen känner till. haha. Eller jo, vissa 60-talister som var insatta i den lite mer alternativa scenen under sin ungdom känner till honom. Han må vara den fulaste artisten som funnits (därav albumnamnet Monstret). Jag skulle vela kalla honom Sveriges Tom Waits (nästan..) Bra är han i alla fall, och jag missade honom.



www.myspace.com/freddiewadling


De lite bättre nyheterna dock är att då jag kommer ner till Skåne kommer Crystal Stilts till Klubb Decades! Lycka! Crystal Stilts är ett undergroundband från Brooklyn, New York. De lyckas blanda både Post-punk, Shoegaze och Garage Rock på något konstigt sätt, men det låter riktigt bra. Kan knappt vänta på att få se dem!


Om ni inte befinner er i Skåne på onsdag borde ni Stockholmare ta chansen att se dem på Strand på fredag.
Här är en liten filmsnutt och deras myspace.
Njoy.



www.myspace.com/crystalstilts

Cocorosie pratar om musik, konst och feer.

Klicka på länken:
http://www.whitecanvas.com/whitecanvas/4

Har en liten förälskelse i Kap Bambino
Är nästan mer kär i deras attityd än deras musik.
De är inte speciellt välkända, de är snarare ökända,
så för en gångs skull kan jag få avnjuta ett band i min ensamhet.
Men nu är jag ju så pass snäll att jag tar och delar med mig av härligheterna.
Mer urflippad elektropunk till folket !

I fredags fyllde jag år. 20 för att vara lite mer exakt. Snarare skrämmande än uppmuntrande.
De flesta av mina vänner är 90or eller 91or.. så jag blir väl "the old man" i gänget.
Och inbilla inte er att "allt löser sig med tiden".. åh nej.. allt blir värre med tiden. Ju äldre man blir desto mer ansvar lastas på ens rygg och desto mer skräp och dåliga minnen får man släpa efter sig. Det blir fan inte lättare.. Man blir bara äldre och äldre, och i hur mycket man än försöker så skiter sig allting i slutändan. Nästan löjligt att vi kämpar så hårt för den korta illusionen att det FAKTISKT går bra. Men ja, man kämpar och kämpar tills man faller ihop och dör.
Anyhow, åldern 20 = nu är du vuxen!
Vuxen = Ansvar

Nu är jag så pass gammal att jag faktiskt börjat lyssna en hel del på Jazz.
Förvisso uppvuxen med Jazz, aldrig haft något emot det men inte heller uppskattat det förens nu.
Men inte bara pure Jazz, även en hel del Bossa Nova och liknande härligheter.


Är snäll nog att publicera några fina videos.. som vanligt.
Enjoy.


Nat King Cole - Quizas Quizas Quizas
Foto: In the Mood for love


Paolo Conte - vieni via con me

När Sara hjälpte mig att tvätta berättade jag om min stora kärlek till Crystal Castles.
Som svar sa Sara att Crystal Castles bara är copycats
och inte alls lika originella som alla tror.
Jag förstår henne nu.




Det här franska bandet heter Kap Bambino, låter så gott som lika revolutionerande som Crystal Castles
men de var ute tidigare.

Men ja, jag älskar Crystal Castles i vilket fall som.

Det här är svårt att säga.. men jag är ganska säker på att efter Radiohead är
My Bloody Valentine och Portishead mina favoritband.
Vad som är nyheten är inte MBV, utan snarare att jag kan rangordna Portishead.
Portishead är ett av de banden som jag lyssnat längst på.
Inte tröttnat och jag känner mig fortfarande lika nykär som första gången jag lyssnade.
Trollbunden.

Låg just i sängen och grät som ett litet barn medan jag tittade på House of Flying Daggers.
 Älskar Zhang Yimou's filmer, fastän jag tycker att de är lite väl påkostade.
Jag vet inte.. lågbudgetfilmer har sin charm.
Zhang Yimou är onekligen bäst när det kommer till "stylized martial art". Extremt vackra, färgsprakande filmer gör han.
Dock måste jag säga att Wong Kar-Wai slår Yiamou i när det kommer till vackra kinesiska filmer.
(vet inte vad poängen var med det där inlägget..)
However! Flying daggers och Hero är mina favoriter med Zhang Yimou. Så är det.
Tror att de flesta har sett Hero, så snälla se Flying Daggers! Så otroligt vacker!
Och jag kan utlova mängder med tårar i slutet, t.o.m. medan sluttexterna rullar.

Man vet att man börjar bli ett filmfreak om man får en kick av att hyra film.

shit alltså..

De här två är helt otroliga. Lyssna och vinn något på det.




den här ger mig rysningar. Varesig man är Nirvana-fan eller inte så är det här ett måste.

Wow, älskar verkligen det här bandet.
Nybliven kärlek.

Min barndom.

Har en mapp på min dator som heter "olyssnat".. där finns det andra mappar som innehåller album jag tankat hem men inte lyssnat på. I ett halvår har nu Bauhaus, Joy Division, och andra post-punk band  legat pga min stora rädsla att ramla ner i samma grop som jag var i förr. Men nu var det bara de albumen kvar, så jag la in dem på i-Poden, och herrejösses vad det lät bra. Jag njöt av varenda liten ton som spelades.. allt kändes bara.. så "pure". Nu kan jag inte ta mig ut ur detta hål, jag måste fortsätta lyssna! Tyvärr blir jag väldigt dyster och dryg av sån här musik.. Lyssnat sönder "In the Flat Fields" redan sedan tidigare, men nu prövade jag mig på "Mask" (förresten pratar vi om Bauhaus nu), och lika fint var det. men bara för att länkar jag denna underbara livespelning. Njut.


(fråga inte om de fula klippen av publiken som kommer helt random..)

Sällskap: Markus och Malin.
Boende: Först på hotell "Formul 1" från onsdag till fredag, och sedan hemma hos Malin i gbg innerstad från fredag till söndag, eller snarare vid hamnen. Det fanns ett torg där utanför, där en massa "coola sk8ers" hängde, samt en rasta. Just bredvid fanns en stor klippa. Asmysigt uppe på den, man kunde se nästan hela göteborg därifrån. Helt underbart. Magiskt.
Väder: HELT PERFEKT! Lite mulet hela tiden, alltså inte för varmt och inte för kallt. Visst var det sjukt soligt på Roskilde, men det gjorde inte saken bättre precis.
Övriga kompisar/ bra bekanta som man träffade på: Sara nr1, Sara nr2, Sara nr3, bloggmaffian, Jimmy, Astrid, Sean, Alex, Felix, Dan, de två busstjejerna, Anna, Jakob, Anton, Ebba och em... em... RADIOHEADTJEJEN!
Musiken:
Lightspeed Champion: Lite coolt var det när Devonte Hynes kom in på scen med en stor pälsmössa på huvudet, extremt dålig hållning och körde igång en låt från hans debutplatta. Annars var det inte så mycket mer än så.. Publiken var morgontrötta efter en hård kvälls supande och de hade aldrig ens hört talats om den änglige negern i pälsmössa. Det som dock lyfte upp konserten var slutet då Devonte började spela Midnight Surprise på gitarren, och fastän de hade silat bort vissa viktiga delar från låten blev det ändå riktigt fint. En helt godkänd spelning alltså.
Broder Daniel: Vad finns det att säga? Det var Broder Daniels begravning.. och de har betytt så mycket för så många tonåringar som inte ens trodde att de skulle få se Henrik Berggren på scen någonsin. Det var allsång och det var tårar.. massvis med tårar.. aldrig sett så många gråta på ett och samma ställe. De körde några riktiga gobitar som Whirlwind, Shoreline och Happy People Never Fantazise. Men helt ärligt talat slog mitt hjärta som hårdast då de spelade When We Where Winning. Som avslutningsspelning var det väldigt fint, vackert och rörande, men som konsert i allmänhet var det ingen höjdare. Henrik Berggren hade på sig en galet ful utstyrsel och pratade med bebisröst, vilken kändes mest läskigt. Något som var ännu mer läskigt var då han kallade publiken "MINA BARN!". Jag kände mig lite offended då. Och deras nya låt (spread your wings eller vad fan den nu än heter) var ju sjukt dålig. På tog för lite överraskningar också.. Som Markus sa; "Jag hade åtminstone förväntat mig att BD-symbolen skulle börja brinna som på We Where Winning videon." Så lite besviken kände man sig. Men spelningen var så pass betydelsefull så att det nästan inte spelade någon roll.
Sigur Rós: Ja.. vad ska man säga? Det var precis lika bra som jag hade förväntat mig att det skulle vara; skitbra i andra ord. Bandet hade helt sjukt magiska kläder och sminkning, sedan kom resterande orkestern och såg minst lika pryda ut de med. De drog igång med Svefn-G-Englar. Så vackert att se Jónsi dra sin stråk över den distade gitarren. Kändes helt overkligt att se orkestern gå fram och sjuka kör på Hoppipolla Afturabak efter Hoppipolla.. trodde aldrig de skulle göra den på en sådan liten festival. Och till skillnad från Kents fjantiga konfetti som de brukar ha på sina konserter så var Sigur Rós konfetti riktigt mäktig, speciellt under Festival och Gobbledigook. På tal om det var Gobbledigook helt galen live! Kunde inte hålla mig från att dansa hysteriskt och sjunga med på ett språk där jag inte förstår ett enda ord. Efter den magiska "mini-pridefestivalen" trodde jag att konserten var slut, så vi började rusa mot BD-scenen. Och så kommer Sigur Rós tillbaka och spelar Popplagið. Vid det ögonblicket trodde jag helt seriöst att jag skulle dö. Jag blev helt galen och skrek 500 gånger att det här är världens bästa låt, vilket var och ÄR ett helt ärligt uttalande. Så sjukt episkt.. Det enda negativa med hela spelningen var att Sigur Rós inte platsar på Way Out West! De platsar på en gigantisk scen som på Roskilde eller Glastonbury. Eller i en grotta på Island. Aja, tredje bästa konserten jag har varit på.

Andra bra band vi såg: Franz Ferdinand, Håkan Hellström, Sonic Youth, Flaming Lips och The Nationals.

omg, kommer snart börja gråta.. loggade in här snabbt för att beskriva känslan jag har nu.
har spelningslistan på shuffle nu, så början Radiohead - Nude spelas. Minnen från Roskilde kommer upp åter igen.. det var så vackert.. för vackert.. vill verkligen gråta nu..

nä.. jag kommer aldrig få vara med om något så vackert igen, någonsin.

På tal om vackert så saknar jag Cosette som in i helvete..

Somnade klockan 06:30 för att jag pratade med Cosette i tre timmar (som vanligt) och sedan pratade jag med Nicole för att hon var så jäkla gnällig. Jag fattar inte att hon inte kommer ihåg att jag hade intresse för henne en gång i tiden.. men aja.. har tänkt lite på i lördags också (inte för att det har något med Nicole att göra men jaja..) Fick lära känna riktigt många nya människor.. kändes trevligt. alla var väldigt gulliga. och.. jag skulle ha kunnat be henne att sova med mig.. det var väl tanken varför vi bestämde att jag skulle sova där över huvudtaget.. men jag sa åt henne att hon skulle ta hand om sina fulla kompisar istället. vet inte varför jag gjorde det. jag har nog inte inte lyckats bli det kallsinta monstret som jag strävar mot att vara.. men jajaajjajaja.. fan vad jag ska gnälla här på bloggen.. NU SKALL DET FAN BLI ÄNDRING PÅ DET!